mammatilladhdbarn

Ja då har man startat en blogg som kommer att handla om mig och min son på 9 år som fick sin diagnos ADHD i mitten på juni i år. Detta är ett sätt för mig att bearbeta allt som händer samt att man kanske kan få lite tips och ideer av er som läser.

L har en svår ADHD där han har svårt med impulskontrollen. Jag ifrågasatte varför det klassas som en svår ADHD för jag vet andra barn som är betydligt svårare än vad min L är. Fick till svar att den delen som L har är svår. Dvs i en ADHD diagnos finns det många olika samansättningar och då kan 2 barn ha en svår ADHD men på helt olika vis. Eftersom jag är ensam så blir ibland livet lite jobbigare än om man varit 2. Jag kan inte gå ifrån när L får sina utbrott eller lämna över till den andra för att jag inte orkar längre. Man måste stanna kvar och vara stark.

Detta är inte så lätt alltid utan jag gick in i den berömda väggen för ca 1 1/2 år sedan men kämpar mig tillbaka och ska efter nyår arbetsträna upp de sista timmarna till min heltid igen. Så i mars någongång ska jag förhoppningsvis vara tillbaka på jobbet fullt ut igen. Men jobba med mig själv måste jag nog göra resten av livet för att inte hamna där igen vilket jag inte vill för det har varit tufft.

Det kommer ju upp så mycket mer när man mår psykist dåligt så det är ju inte bara L som har gjort att jag dundrade in i väggen det är andra saker med. L:s ADHD är bara en liten del och det kanske inte är just att han har en diagnos utan hur omvärlden har reagerat på olika saker som har rört L:s beteende.

L är nämligen en väldigt härlig unge. Smart och kan vara väldigt vuxen i sitt prat dvs man kan prata med honom som om han vore en vuxen i vissa lägen. Sen är ju världen sötaste och charmigaste lille kille också givetivs precis så som alla föräldrar tycker om sina barn.

Ni som läser får gärna lämna en komentar. Det är alltid uppmuntande att se om det är någon som följer vår resa genom ADHD världen.